En liten fundering dock: Igårkväll satt ja och tokbölade framför TV´n när det var Unicef-gala. Jag tycker det är helt grymt att se de undernärda, sjuka barnen. Jag satt och tänkte hur lyckligt lottad jag är som har mitt fina hus, min fina familj och allt annat som för dem skulle vara rena paradiset. Jag lovade mig själv att inte gnälla för att vår trappa inte är renoverad, inte sura för tvättstugan är luggsliten och dåligt planerad, inte gå och klaga på att vi inte har så mycket tid över på vardagar ...("vi måste ha städhjälp...") och inte vara missnöjd för trädgården inte är topppiffad. Likt förbaskat går jag och köper en väska (jag har andra..men inte så snygga..) dagen efter...Jag menar en ny väska är ju inte nåt livsavgörande..jag klarar mig fint utan den...(typ..kanske..)
Var är det för fel på mig?!
Varför känns det som jag inte kan leva utan en ny väska? Sjukt är vad det är.
Trots det go vänner är jag jätteglad (med en liten gnutta ångest) för min nya fina väska och bara för att ni inte ska tro att jag är helt hjärtlös är det nog bäst att jag berättar att jag har varit världsförälder i många år...det är väl iallafall nåt?
Kram på er
Oh så fin! Du kommer att vara så nöjd med denna och hejja att det blev något annat än svart =) Jag har tokhandlat idag på lunchen. Gjorde av med en massa pengar men oj så trevligt jag hade det och inte en gång tänkte jag på Unicef, hemskt va! Va skoj man kan ha det om man ger sig ut från jobbet en stund. Så här i efterhand hade det blivit mycket billigare att du hade köpt legginsen ;) slog även till på ett par nya easy tone skor så nu kommer jag att gå omkring och få snygga ben och rumpa haha!!!
SvaraRaderaKram på dig